Amanda

En flicka vaknar på morgonen, hon är jätte glad.
Flickan går till skolan träffar alla vänner och blir ännu gladare.
Flickan är på lektioner och är inte jätte glad, men det funkar.
Flickar har klarat av hela skoldagen och går hem.
Skoldagen var underbar, men nu väntar ett hem, som flickan tycker är hemskt.
Flickan kommer hem och ingen är hemma än, skönt tänker flickan.
Flickans mamma kommer hem, och då tänker hon, nu börjar det.
Flickan försöker vara snäll mot mamman för att inte göra henne upprörd, men det spelar ingen roll vad
Flickan gör. Mamman blir sur och dagen som började så bra slutar i kaos.

Någon som känner igen sig. Det är fan som att någon har skrivit denna om mitt liv!
Jag förstår inte vad jag gör för fel. Är det en lag som säger att alla tonårsmammor ska vara arga hela tiden på sina döttrar, eller är det mamman som "går igenom en jobbig fas"? Det kan inte vara jag, för jag klarar av att vara med alla, pappa mina älskade systrar, alla verkligen, men inte mamma. Det här är sjukt .
Har typ sämsta dagen idag. Kom hem och grät efter skolan (fråga mig inte varför), och sen typ tänker jag att alla ska dö (alla utom mamma) och då börjar jag grina igen.
Kanske därför detta inlägg blir så konstigt.
Menmen, när jag ändå håller på kan jag lika gärna säga till alla mina vänner att jag älskar er och ni betyder så otroligt mycket!
Och mina syskon, ni är underbara även om jag hatar er typ hela tiden, fast jag älsakr er endå!:D

Och jag älskar alla söta läsare, även om jag inte riktigt vet vilka alla är, hihi.
Nu ska jag lägga mig i sängen och titta på en gråt film och vila och bli frisk.
Önska mig sov gott.
Kram<3