Ångest!

Hej alla trötta!
Har precis tvättat mig, borstat tandställningen, borstat tänderna och smörjat in mig. Har också tagit på mig tröjan jag sover i. Och varje morgon och varje kväll kommer den tillbaka.
Min utplutande lilla feta mage.. Varje morgon och varje kväll får jag sån ångest, och bestämmer mig för att nu ska jag verkligen börja träna, och jag ska börja äta nyttigt, alltså gå tillbaka till allt det jag en gång gjorde. Men för mig och min hjärna verkar det vara omöjligt!

Okej, jag vet att jag ställer för höga krav på mig själv och att jag har prestationsångest och blablabla. Jag försöker faktiskt, och gör gör framsteg, men snälla. Jag skulle kunna gråta morgon och kväll, men jag har bestämt mig för att va nöjd med den jag är (hihi, har hört att man ska göra det:P) men det funkar inte. Det är verkligen inte så att jag tänker sluta äta eller något sånt, nej nej! Det är bara det att jag vill tillbaka dit där jag en gång var.
Nu är allting förstört och som det där talespråket, "man saknar inte kon, förrens båset är tomt"...
Det är hemskt, och jag vet inte vad jag vill göra. Det känns bara så fel, allting.
Hela mitt liv har jag varit i gång och hållt på och sportat, jag har fått sluta med saker, för att det blev för mycket: Och jag älskar att rör på mig och allt det där. Och nu sitter jag här som den där typiska tonåringen jag inte vill va. Den som inte tränar, bara sitter hemma framför datan eller tv:n och äter godis och chips och dricker läsk. Usch och fy!

Jag skulle seriöst kunna gråta dygnet runt, men inte ens det orkar jag!
Det känns så fel att alla gör något på fritiden, medan mitt "intresse" är datan!?.
Det var en period då jag tränade 6 gånger i veckan! Hör ni det 6 gånger, det är ju typ elit, hihi. Nej, men det känns så mycket mer. Om jag räknar med gympan tränade jag 8 gånger i veckan då!
Nu har jag med gympan 2 gånger, max 3!

Nej, nu ska jag för i sjuttsingen bestämma mig!
Jag SKA hitta något som är kul att träna, och jag SKA sluta äta godis och sånt på vardagarna!
Jag måste verkligen lova mig själv det!  Och det är inte för att jag bryr mig om vad nån annan tycker, men jag mår inte bra av det, jag orkar för i helvete inte ens gråta!!!

Nej dags att sova, tänkte läsa, om jag orkar...

Sov gott♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0