Amanda

jag kan bara inte blunda åt allt längre
det går inte!
När ni inte ser sätter jag mig ner och gråter
Det här är min vardag, men ingen lägger märke till det
Jag vågar inte säga till, och jag vågar inte visa något heller
Jag skrattar bort allt, gör det hela till ett skämt.
Sen inser jag hur det verkligen ligger till
jag märker det hela tiden
och jag kan bara inte blunda åt det.
jag har väntat och väntat och väntar fortfarande på att
det någon gång ska ta slut
men det är som universum, jag finner inget slut
det här fungerar inte
och jag är för feg
jag vågar inte säga till, jag bara låter det hända
allt är mitt fel
ingen förstår vad jag menar
jag förstår knappt mig själv
men en sak förstår jag
ALLT ÄR MITT FEL!
jag fortsätter undra, om det någon gång kommer ta slut
kanske inte, men jag vet ett sätt
om jag bara vågar
frågan är om jag vågar och när.
Allt är mitt fel.....